Miljörörelsen för barnmisshandel

Det är en sak att vara för barnaga. Det handlar om övertygelsen att det i vissa fall kan vara nödvändigt att fysiskt tillrättavisa vissa barn.

Att vara för grov barnmisshandel är en helt annan sak. Oavsett om man skakar barn till sömns, skållar dom, svälter dom, förgriper sig på dom sexuellt eller könsstympar dom är man ett själlöst monster som bör steriliseras och förbjudas att ta hand om barn. Nu är det dock inte bara scientologer, proanarörelsen och islamosexister som är positiva till ovanstående vansinne.

Sedan flera decennier skrämmer miljörörelsen upp barn med olika hypotetiska katastrofscenarier, som t ex extrema former av global uppvärmning, förstörelse av ozonlagret, ny istid, global skymning pga luftföroreningar och kollapsande ekosystem. Ett vetgirigt barn i åldern sex till nio år kan lätt ta till sig själva hotbilden, men är definitivt inte moget psykiskt för att kunna hantera informationen. Resultatet blir ångest, skräck, sömnstörningar och magproblem. I värsta fall förlorar barnet intresse för facklitteratur och dokumentärer. För mig är det ett solklart fall av barnmisshandel. Bara flumvänstern skulle påstå att lite hederlig barnaga skulle orsaka mer lidande än ovanstående.

“Men katastroffilmer som Day After Tomorrow har bara 11-årsgräns” kanske du invänder. Sant, men den sortens Hollywood-produktioner handlar om att tjäna pengar, och då är det helt enkelt mer lönsamt att få ungarna att bli imponerade av häftiga effekter än att skrämma livet ur dom. Berättarteknik, dialog och slut är optimerade för filmen inte ska vara mer skrämmande för barn än vilken annan film som helst.

Miljörörelsens propagandatexter och -filmer har dock som syfte att skrämmas. Här finns ingen social gemenskap och lyckliga slut, bara död, lidande och hopplöshet. En film som fokuserade lika mycket på att skrämmas skulle garanterat få 15-årsgräns på bio. Många inom miljörörelsen anser att det är bara bra om barnen blir skrämda, så att dom blir “medvetna”. Dessa skrämda barn kan sedan bli som en slags ekospioner på sina föräldrar.

Att använda barn som spioner är en fungerande strategi som används av många totalitära system. Den katolska kyrkan på medeltiden lät barn ange kvinnor som häxor, och kommunistiska regimer har utnyttjat barn på liknande sätt. Barnsoldater är vanliga i sk folkrepubliker som Burma och Zimbabwe.

Ett barn som skrämts av miljöpropagandan behöver föräldrar som kan bemöta deras oro och hjälpa dom. Om klimatdemagogerna har fått barnet att vända sig mot sina föräldrar finns det dock ingen som kan hjälpa barnet. Barnet hamnar då i samma permanenta tillstånd av ångest och skräck som ett barn som utsätts för sexuella övergrepp.

Klimatalarmism bör jämställas med t ex hårdporr, fistfucking, alkohol, tobak, marijuana och bumfights. Vuxna får gärna konsumera det om dom vill, men barn är definitivt inte mogna för sådant och riskerar långvariga negativa konsekvenser.