Nu hoppas jag på Katla!

Jag ser all panik och gnäll om Eyjafjallajökull som ett tecken på hur anorektiskt svaga vi är när det gäller att hantera avvikelser. Vi är på väg mot ett nollmarginalsamhälle, där saker optimeras för att funka under optimala förutsättningar och där minsta lilla avvikelse får det sköra systemet att bryta samman.
Man blir neurotisk om någon inte svarar i mobilen, får panik för att man blir försenad och anställer hellre en översocial medelmåtta än en blyg expert.

Förhoppningsvis bjuder Eyjafjallajökull på mer än magnifika bilder och vackra solnedgångar. Den större vulkanen Katla ligger nära, och kan med lite flyt gå igång. Vulkanerna blir en naturlig samhällskris, en slags debug som avslöjar företeelser med sköra marginaler.

Förut brukade man säga vår civilisation hade fallit ihop som ett korthus om den utvecklats av programmerare. Själv skulle jag säga att idén om nollmarginaler för länge sedan övergivits i datorvärlden. Och tur är väl det – vem vill tillbaks till “dark age” när Windows 95 kraschade för minska lilla avvikelse?

Social kompetens är överskattat

I dagens samhälle finns det inget krav på att vara lång, blond och blåögd. Vi vill gärna tro att politiskt påtvingade konformism som idéerna om den ariska rasen innebär tillhör det förgångna. Tyvärr är det en illusion. Dagens übermench är inte de långa och blonda, utan de som har sk social kompetens, flexibilitet och kan hålla många bollar i luften. Kraven på att tillhöra vår tids motsvarighet till den ariska rasen finns i alla möjliga sammanhang, då individer på alla nivåer är hjärntvättade av flosklerna. Ett praktexempel är platsannonser som efterlyser dessa krav, trots att själva arbetsuppgifterna är sådana att det är bättre att vara fokuserad än att vara splittrad.

De som inte uppfyller kraven bestraffas ofta med sk utanförskap. Detta trots att man mycket väl kan ha kompetens och drivkraft att göra ett bra jobb. Samtidigt filtrerar kraven inte bort personer som verkligen kan förstöra arbetsmiljön. Social kompetens handlar om att interagera med andra, och inom det ingår faktiskt skvaller, mobbning och manipulation. Själva begreppet gör ingen distinktion på social interaktion som är med eller mot någon annans vilja.

Begreppet “många bollar i luften” innebär också en hel del tvivelaktigheter. Överdrivet många och långa privata telefonsamtal, Farmville och chat med 13-åringar som viker ut sig i cam är några exempel på “fördelarna” med att prioritera den egenskapen hos dom anställda. Är verkligen ovanstående att föredra framför någon som verkligen kan fokusera på sitt arbete?

Arbetsgivare skulle uppenbarligen tjäna på att anställa folk som inte uppfyller flosklerna. På en fri marknad skulle dom också göra det, men den som är hjärntvättad är inte fri.

Varför är det inte okej att neka en kortväxt anställning, men helt i sin ordning att neka någon för att den är blyg? Minns rabaldret för några år sedan då en dvärg processade mot Volvo för att de hade en längdgräns för ett visst arbetsmoment av säkerhetsskäl.

Försäkringskassan och alliansen har fått kritik för att utförsäkringarna medfört personliga tragedier. Det beror inte på elakheter, utan på att man vill få folk tillbaka i arbete. Varför har det då gått så fel? Jo, för att man inte insett problemet med den kollektiva hjärntvätten. Utanförskap pga psykiska problem beror ofta på att arbetsmarknaden är stängd för individer som inte matchar flosklerna.