Koppling mellan Palmemordet och SCUM-manifestet

Vilka styr egentligen Sverige? Tja, vi har ju alliansen som vi valt in som gör ett bra jobb, och så har vi duktiga företagsledare som står sig väl på den finansiella marknaden. Men hur är det med de områden som verkar utanför parlamentarismen och kapitalismen. De som vi inte kan välja bort som valdeltagare, spekulanter eller konsumenter. Det är dags att avslöja våra dolda makthavare.

Palmemordet

Det finns goda skäl att ifrågasätta personkulten kring Olof Palme. Antiamerikanismen, egalitärismen i skolan och låt gå-attityden till scientologernas övergrepp på autistiska barn för att nämna några. Men det konkreta palmehatet var något helt annat. I stället för att sakligt bemöta de skadliga företeelser som funnits i samtliga kända socialistiska samhällen valde man att angripa Palme som person. Därmed tog man fokus från sakfrågorna, och kväste en debatt som annars skulle påbörja Sveriges väg från socialismen. Tyvärr föll delar av högern i fällan.

Kampanjen mot Olof Palme bedrevs bland annat av EAP (ett parti som verken platsar in bland de borgerliga eller de röda), med dagliga annonser i Aftonbladet. Det påstås att Aftonbladet var tvungna att ta in annonserna, men det är lögn. Det står som bekant vilken marknadsaktör fritt att välja vilka reklamerbjudanden man vill ta in. Ännu märkligare blir det då Aftonbladet faktiskt är en socialdemokratisk tidning. Uppenbart fanns det en mullvad med inflytande över valet av de annonser man tog in.

Som bekant ändrade Palmemordet ingenting när det gällde den destruktiva politiken. Hela Sverige förlorade på det brutala angreppet från ondskefulla krafter som vi inte kan välja bort, vare sig i vallokalen, i affären eller på börsen.

Toblerone – Aftonbladet did it again!

Några år senare var det dags för Aftonbladet att förråda sina ägare igen. Nu var Mona Sahlin en stark kandidat som partiledare, men man förintade hennes chanser genom att gräva fram en bagatellhistoria om privata inköp av Toblerone och blöjor.

Visserligen har Mona Sahlin klättrat upp igen, men hon vet att Gruppen när som helst kan fälla henne genom att gräva upp något gammalt om hon gör något som de inte gillar…

Estonia

Efter Estonias förlisning förbjöds dykningar. Man hänvisade till griftefriden. Man ville helt enkelt inte att de verkliga omständigheterna fick komma fram…

SCUM-manifestet

SCUM (Society for Cutting Up Men) var en radikalfeministisk organisation ledd av Valerie Solanas som i likhet med många andra 68-grupper förespråkade ett totalitärt samhälle. Deras manifest förespråkar politiskt democide på samma skala som Mein Kampf, men med judarna utbytta mot män, och gaskammare utbytta mot slaktknivar.

När Sara Stridsberg skrev ihop en nyutgåva av manifestet på svenska 2004 var det rimligt att antingen reagera med förakt eller se det som en nyttig påminnelse om vilka sjuka idéer som frodades inom 68-rörelsen. Men i stället togs det emot med öppna armar av kultureliten, och Sara Stridsberg fick Augustpriset av (ja gissa vem) Aftonbladet. Nu var de där igen…

Maria Borelius och Cecilia Stegö

När den borgerliga regeringen tack och lov vann 2006 utsattes de omedelbart för ett kuppförsök av Aftonbladet (igen). För första gången i Sveriges historia tvingades flera ministrar att avgå bara dagar efter att regeringen bildats, bland annat Maria Borelius och Cecilia Stegö. Om det handlat om mörkläggning av fartygsförlisningar eller myndighetsövergrepp mot utsatta familjer hade det varit självklart att avsätta (eventuellt även avrätta) dom, men nu handlade om gamla struntsaker som fusk  med TV-licens och svart städhjälp.

Sammanfattning

Vi har sett hur en okänd grupp försöker omstörta samhället. De är inte kopplade till något av riksdagspartierna, men kan utnyttja irrationella strömningar i såväl vänstern som högern för sina mål. Skillnaden mellan 1986 års Palmehat och 2004 års generella manshat är mindre än man kan tro.

Valet i år står mellan Mona Sahlin och en borgerlig allians som är näst intill lika utsatt som henne av kuppmakare förklädda till journalister. Vi vet att Gruppen kan avgöra valet i vilken riktning som helst genom att gräva upp något gammalt och blåsa upp det i rätt tidpunkt. Det vet partiledarna, vilket skapar en utpressningssituation.

Det är dock möjligt att besegra draken. Ett starkt folk av självständigt tänkande kunskapstörstande individer som hellre läser om politiska sakfrågor än skandaler är immunt mot Gruppens manipulationer. En väl genomtänkt personröst på den kandidat som har den bästa energi- och skolpolitiken är 100 miljoner gånger mer värd än en röst som beror på att Mona är “slarvig”.

Gudrun Schyman ett PR-geni

Feministiskt Initiativ eldade i morse upp 100.000 kronor som de fått som gåva från reklambolaget Studio Total. Troligen ger det mer betydligt mer PR för pengarna än om man valt att annonsera i pressen. För övrigt har Gudrun Schyman samma rätt som du och jag att göra hur hon vill med sina pengar.

Säga vad man vill om deras politik, men det är skönt att man vågar tänka nytt och prova politiskt inkorrekta metoder. Förhoppningsvis kan det väcka liv i de borgerliga röster som trängts undan de senaste åren. I stället för meningslösa personangrepp på Mona Sahlin vill jag se rationella idéer som ett starkare försvar, svenska kärnvapen, återinföra skolaga, platt inkomstskatt, negativ skatt i stället för 711 bidragssystem, Sverige med i NATO, legalisering av lätta droger, mer integritet för familjerna, frihet att utsätta sig för saker som de politiskt korrekta ser som “kränkande”, som t ex prostitution och dvärgkastning.

Erkännande av Seyfo en bra början

Det är bra att riksdagen röstat igenom att erkänna folkmordet Seyfo. Att förneka/relativisera/försvara såväl historiska som pågående övergrepp för att hålla sig väl med en främmande makt är aldrig okej. Motståndare till ett erkännande påstår att politiker inte ska skriva historia. Men då folkmordet bevisligen har genomförts innebär ett erkännande bara att man tar emot den historiska kunskap som finns. Ett nej är däremot ett avståndstagande mot kunskapen, och är därmed definitiv politisk historieskrivning.

Men svenska politiker har annars ofta agerat kunskapsfientligt i internationella frågor. Anledningen är att vi saknar politisk pondus att säga obekväma sanningar. Vårt försvar är anorektiskt, och vår avsaknad av kärnvapen gör att vi inte ens har någon hypotetisk möjlighet att komplettera konventionella styrkor i ett skarpt läge. Ett starkt försvar med kärnvapen signalerar självförtroende och styrka – att vi har attityd och inte är rädda för att säga vad vi tycker.

Att åberopa vetenskapliga sanningar är bara kontroversiellt om man är lika svag som en anorektiker.

Miljöpartist relativiserar slaveri

Miljöpartisten Esabelle Dingizian propagerar i en artikel på Newsmill att sexköp bör jämställas med människohandel. Med andra ord ska sex mellan två samtyckande vuxna ses som ett lika stort brott som slavhandel, bara för att det skett i samband med en ekonomisk transaktion. Eller anser Esabelle att slaveri egentligen inte är så farligt? Det finns säkert en handfull ultrakonservativa i USA som ser det “gamla goda” slaveriet som en fin tradition…

Min åsikt är att sexköp i sig inte ska vara straffbart. Vare sig för säljare eller köpare. Så länge det inte förekommer sexuellt tvång, smittspridning, bedrägeri, hot, våld, slaveri eller att minderåriga är inblandade ser jag inget problem med det. Och varför är den ekonomiska biten okej om det inte är ett avtal, utan sker t ex i form av betalning för drinkar och kläder?

Att kriminalisera köparen är visserligen något mindre illa än att kriminalisera säljaren som man gör i många andra länder. Men lagar mot sexköp är ändå bara en populistisk genväg för att slippa bry sig om riktiga brott, som t ex våldtäkt, smittspridning, bedrägeri och slaveri.