Miscarriages brottssyndikat driver Kommittén för Mänskliga Rättigheter (KMR eller CCHR). CCHR låter snarligt CCHF (Crimean-Congo Hemorrhagic Fever), och för den som drabbas kan det vara minst lika otrevligt. CCHR bedriver ett krig mot psykiatrin, och motarbetar all medicinsk forskning som kan hjälpa de som lider av psykisk ohälsa. De är bland annat emot SSRI och bensodiazepiner, och sprider bisarra konspirationsteorier om att psykiatrin ligger bakom 11 september! Frågan är om det inte är värre att dö av depression (som är en behandlingsbar sjukdom utanför Miscarriages värld) än att blöda ihjäl av CCHF.

Khadaffi delar synen på psykofarmaka med Miscarriage.  Khadaffi anklagade härom dagen frihetskämparna i Tripoli för att vara manipulerade av droger från Egypten och Tunisien. Nu kan jag inte arabiska, men det skulle inte förvåna mig om han egentligen menade “läkemedel från den egyptiska psykiatrin”.

Både Khadaffi och Miscarriage är också skickliga på att muta sig in i maktens korridorer. Khadaffi har haft en inflytelserik roll i FN, har goda relationer med Italiens regering, och slapptasken Carl Bildt har vägrat ta ställning för det libyska folket och i stället hänvisat till “stabilitet”. Ungefär som att inte ta ställning mellan Engla och Anders Eklund.

Miscarriages idéer har å sin sida fått fotfäste både hos svenska myndigheter och en del vanligt folk. Finns hur många som helst som tycker att det är suspekt om grannen behöver benzo eller SSRI för att må bra, och som tror att läkemedelsindustrin är ondskefulla reptiler från Mars.

Så länge Moderaterna envisas med att konkurrera med sossarna om mittenväljarna i stället för att hålla fast vid den sin klassiska högerposition kommer missnöjet att gro bland vi liberalkonservativa. En borgerlig valseger är bara en halv seger om det innebär mittenpolitik. Därför både tror och hoppas jag på en splittring inom Moderaterna. Det behövs ett svenskt neokonservativt parti, som inte sviker idealen. Som vågar stå upp för svenska kärnvapen, och accepterar kärnvapenspridning bland demokratiska länder med fri marknad. Ett lands grad av frihet ska avgöra vilka vapensystem ett land får inneha. Jag känner mig trygg med att USA utvecklar Prompt Global Strike, railguns, mikrovågsvapen, EMP-bomber och orbitala vapen, men skulle definitivt inte vilja se sånt hos frihetens fiender. Likadant med andra kontroversiella vapen, som t ex psykokemiska vapen, klusterbomber och trampminor.

En strategisk linje med railguns längs våra kuster och storstäder skulle utgöra ett effektivt försvar mot en attack med missiler eller orbitala vapen. Kemiska vapen kan ha god effekt på hjärntvättade kombattanter, och klustervapen har god yttäckning. Sist men inte minst behöver vi kärnvapen. Taktiska kärnvapen får även om de inte används vilken fiende som helst att frukta JAS 39 Gripen. Strategiska kärnvapen behövs mot en diktatur som angriper oss med exempelvis kärnvapen, eller extremt sinistra biologiska vapen, som t ex ebola och smittkoppor.

Men att Frankrike delar ut filmbranschens motsvarighet till nobelpris för en antiamerikansk propagandafilm är ett direkt angrepp på de neokonservativa idealen om att mänskliga rättigheter även ska gälla kvinnorna i Afghanistan.

Frankrike diskriminerar minoriteter, man utvisar massvis med romer. Om protesterna hade gällt det hade det varit ett helt annat läge.

Under finanskrisen 2008-2009 kritiserade Frankrikes sk konservativa president Sverige för att vara för marknadsliberalt. Med andra ord nöjde man sig inte med att själv bedriva en protektionistisk politik – man ville tvinga det på andra. Ungefär som såväl kommunism som fascism tenderade att sprida sig som ett dödligt virus. Tack och lov gäller inte dominoteorin i detta fall, och Sverige fortsätter sin väg från socialismen i lugn och ro.

Mer om Frankrike på www.invadefrance.us

Exempel ratar många tjejer killar som är kortare än de själva. Inget fel i sig med det. Värre är det att dessa tjejer blir förbannade när killar ratar tjejer som har små bröst. I båda fall handlar det ju om ett fysiskt attribut som man inte kan göra så mycket åt. Dyra riskabla operationer och genmodifiering är knappast rationella förberedelser inför en dejt. Felia hade härom året en reklamfilm där en tjej sa “men du kan ju inte ha honom, han är ju bara 160 cm”. Om de hade vänt på steken och låtit en kille säga “du kan ju inte ha henne, hon har ju a-kupa” så hade de dagermanistiska hobbyfeministerna gått i taket.

Likadant är det med tjejer som ratar killar som “bor hemma”. Om det handlade om en konsekvent gillande av självständighet är det inget fel med det. Men när samma tjejer inte klarar att sysselsätta sig på egen hand spricker ekvationen. Än värre blir det när de som tycker att sammanhållning i familjen är så hemskt själva tar efter sina föräldrars sämre sidor, som t ex att manipulera, smaska när man äter eller ha humörsvängningar.

Så länge det ska vara på det viset är det inte konstigt att folk tittar på porr och kan tänka sig att sex med en terminator av det motsatta könet.

Tant med fibromyalgi har en förståndshandikappad vuxen dotter. Dottern har en IQ på ca 40, och blir aggressiv så fort hon inte får som hon vill. Hon är dessutom manipulativ, och försätter sig i situationer som hon förväntar sig att andra ska rätta till. Dottern har bott på flera olika muppboenden, där hon vägrat samarbeta med den personal som är till för att hjälpa henne. Hon stänger in sig på sitt rum, där hon göder sig med läsk och chips, så att hon väger ca 120 kg @ 165 cm. Hon vägrar att ta hand om sin hygien, och den personal som försöker hjälpa henne åker på en utskällning.

Dom enda som har fått ta hand om dottern är några kontaktpersoner, som blir utbrända på löpande band av hennes aggressivitet, manipulationer och ovilja att kompromissa. När kontaktpersonerna är på väg att bli utbrända försöker tanten att pressa dom till att fortsätta ta hand om dottern, trots att hon ställer till scener och är allmänt odräglig. Eftersom tanten inte har något jobb har hon all tid i världen att lägga upp strategier för att tvinga kontaktpersonerna att ta hand om dottern med kort varsel. Överbeskyddandet har medfört att dottern inte har haft incitament att bete sig någorlunda respektfullt.

I det här fallet skulle utförsäkring av den fibbesjuka tanten vara det rätta. Hon skulle få en chans att arbeta och göra rätt för sig, i stället för att försöka väga upp det moraliska vakuumet med stötta sin dotters “rätt” att breda ut sig på andras bekostnad. Dottern skulle inte längre kunna välja och vraka bland kontaktpersoner för att få så lättmanipulerade offer som möjligt. Jag vill att personalen ska kunna gå in i hennes rum mot hennes vilja, och tvinga henne att göra fem burpees varje morgon så att det blir lite pli på henne.

Verken Mona Sahlin eller Fredrik Reinfeldt har stake att ta upp det självklara. Att utförsäkra några tusen sjuka/funktionshindrade, eller ta in några tusen fler invandrare för att öka på kvoten arbetande är fjuttåtgärder, ungefär som att fylla Grand Canyon med en vattenpistol.

Låt oss ta ett litet räkneexempel. Att höja pensionsåldern med ynka ett år skulle konvertera 121 996 svenskar från tärande till närande. Det är nämligen så många som är 65 år enligt SCB. Om man jämför med resultatet av utförsäkringarna av funktionshindrade/sjuka så har 451 (av 23 146) fått jobb under första halvåret i år. Och då har utförsäkringsmaskineriet rullat på ordentligt i år. Skillnaden är en faktor på 270, eller 135 om man rent teoretiskt antar att maskineriet rullar på i samma takt under hela året. Utförsäkringarna är därmed en reform av symbolisk natur, som motsvarar en höjning av pensionsåldern med två dagar och 17 timmar. Syftet är uppenbart att inte stöta sig med lata gubbar, som tydligen är en viktig väljargrupp. Sedan går kanske det moralistiska budskapet att “de sjuka ska minsann masa sig sig på mornarna som alla andra” går hem i stugorna.