Social kompetens är överskattat

I dagens samhälle finns det inget krav på att vara lång, blond och blåögd. Vi vill gärna tro att politiskt påtvingade konformism som idéerna om den ariska rasen innebär tillhör det förgångna. Tyvärr är det en illusion. Dagens übermench är inte de långa och blonda, utan de som har sk social kompetens, flexibilitet och kan hålla många bollar i luften. Kraven på att tillhöra vår tids motsvarighet till den ariska rasen finns i alla möjliga sammanhang, då individer på alla nivåer är hjärntvättade av flosklerna. Ett praktexempel är platsannonser som efterlyser dessa krav, trots att själva arbetsuppgifterna är sådana att det är bättre att vara fokuserad än att vara splittrad.

De som inte uppfyller kraven bestraffas ofta med sk utanförskap. Detta trots att man mycket väl kan ha kompetens och drivkraft att göra ett bra jobb. Samtidigt filtrerar kraven inte bort personer som verkligen kan förstöra arbetsmiljön. Social kompetens handlar om att interagera med andra, och inom det ingår faktiskt skvaller, mobbning och manipulation. Själva begreppet gör ingen distinktion på social interaktion som är med eller mot någon annans vilja.

Begreppet “många bollar i luften” innebär också en hel del tvivelaktigheter. Överdrivet många och långa privata telefonsamtal, Farmville och chat med 13-åringar som viker ut sig i cam är några exempel på “fördelarna” med att prioritera den egenskapen hos dom anställda. Är verkligen ovanstående att föredra framför någon som verkligen kan fokusera på sitt arbete?

Arbetsgivare skulle uppenbarligen tjäna på att anställa folk som inte uppfyller flosklerna. På en fri marknad skulle dom också göra det, men den som är hjärntvättad är inte fri.

Varför är det inte okej att neka en kortväxt anställning, men helt i sin ordning att neka någon för att den är blyg? Minns rabaldret för några år sedan då en dvärg processade mot Volvo för att de hade en längdgräns för ett visst arbetsmoment av säkerhetsskäl.

Försäkringskassan och alliansen har fått kritik för att utförsäkringarna medfört personliga tragedier. Det beror inte på elakheter, utan på att man vill få folk tillbaka i arbete. Varför har det då gått så fel? Jo, för att man inte insett problemet med den kollektiva hjärntvätten. Utanförskap pga psykiska problem beror ofta på att arbetsmarknaden är stängd för individer som inte matchar flosklerna.

Angreppet på barnen.

En mörk episod i Sveriges historia som det talas tyst om är dom befängda idéer om barnuppfostran som kulminerade på 80-talet. Krigsleksaker, lego och serietidningar påstods förstöra barnens fantasi, man skulle återgå till naturen, bli vegan, barn som tyckte om att läsa facklitteratur skulle lägga av med det.

Det handlade inte om enstaka föräldrar som fick skumma idéer, det handlade om en systematisk hjärntvätt från sovjetsympatisörer, ludditer och scientologer. En del av taktiken var att slå till när familjen hade ett bekymmer och var extra mottagliga för “råd” utifrån, det kunde vara vid en svår sjukdom eller om barnen brukade bråka mer än vanligt. Alla problem kunde skyllas på t ex krigsleksakerna eller legot, och manipulatörerna lockade föräldrarna med en ny skön värld om dom underkastade sig deras ideologi. I den sköna nya världen skulle alla hålla sams och skyddas mot det orena och onaturliga.

Dom föräldrar som stod på sig blev systematiskt anklagade för att vara hela skulden till barnens problem – reela eller konstruerade. T o m neuropsykiatriska funktionshinder som t ex autism och adhd utnyttjades brutalt för att skuldbelägga föräldrarna.

När sånt här händer i Burma, Nordkorea, Kuba och Iran är det inget konstigt – att kontrollera sina undersåtar från tidig ålder är en självklarhet för varje slipad diktator. Vad som är unikt är att det kunde pågå i en sk demokrati. Anders Eklund och Christine Schürrer fick stå till svars när dom slog sönder familjer för sina egna sjuka idéer, när får vi se dom manipulativa barnätarna skaka galler?