Erkännande av Seyfo en bra början

Det är bra att riksdagen röstat igenom att erkänna folkmordet Seyfo. Att förneka/relativisera/försvara såväl historiska som pågående övergrepp för att hålla sig väl med en främmande makt är aldrig okej. Motståndare till ett erkännande påstår att politiker inte ska skriva historia. Men då folkmordet bevisligen har genomförts innebär ett erkännande bara att man tar emot den historiska kunskap som finns. Ett nej är däremot ett avståndstagande mot kunskapen, och är därmed definitiv politisk historieskrivning.

Men svenska politiker har annars ofta agerat kunskapsfientligt i internationella frågor. Anledningen är att vi saknar politisk pondus att säga obekväma sanningar. Vårt försvar är anorektiskt, och vår avsaknad av kärnvapen gör att vi inte ens har någon hypotetisk möjlighet att komplettera konventionella styrkor i ett skarpt läge. Ett starkt försvar med kärnvapen signalerar självförtroende och styrka – att vi har attityd och inte är rädda för att säga vad vi tycker.

Att åberopa vetenskapliga sanningar är bara kontroversiellt om man är lika svag som en anorektiker.

Hjälper bistånd mot terrorism?

Tyvärr är det inte så enkelt att det bara är att ösa ut bistånd. I länder som präglas av planekonomi, kvinnoförtryck, kunskapsförakt och korruption hamnar pengarna bara i tyrannernas fickor, eller i ineffektiva prestigeprojekt. Dessutom är fattigdom i sig ingen grogrund för terrorism. Terrorister kan vara från vilken sk samhällsklass som helst. Kort sagt handlar det om att dom vill ha ett totalitärt samhälle, har en svartvit verklighetsuppfattning, och ofta en relativistisk kunskapssyn, där alla företeelser ska analyseras enligt deras totalitära samhällsmodell som saknar all realitet.
USA är som bekant en nagel i ögat på folk världen över som förespråkar ett totalitärt samhälle. Det finns åtskilliga grupper som gärna skulle kapa några plan, eller sprida ebola i tunnelbanan. Dock kräver en sådan operation omfattande resurser och planering, och är ytterst svåra att genomföra helt utan sponsring av någon regim. Och regimer är inte alltför glada att ha ett gäng ICBM emot sig.

Argument för svenska kärnvapen

Här är några argument för svenska kärnvapen

• Det svenska försvaret är alldeles för svagt, för en främmande makt är det som att brotta ner en anorektiker, med andra ord ett enkelt byte med försumbara egna förluster.
• Med kärnvapen får våra företrädare mer tyngd bakom orden, vilket förstärker vår internationella röst i områden som t ex frihandel, jämställdhet, klimat och aborter. I EU-sammanhang kommer våra röster att väga tyngre än dom som är för planekonomi, korruption, överregleringar, protektionism och byråkrati.
• En svensk atombomb är ett framtidsmål som nationen kan inspireras av.
• Kärnvapenprojektet ger många jobb och forskningen ger många civila och militära spinoff-effekter.
• Vi blir inte tvungna att krypa för nästa Hitler.
• Vetskapen om att man har kärnvapen att ta till förbättrar stridsmoralen mot en övermäktig fiende.
• Vi behöver inte be om ursäkt när vi ifrågasätter diktaturers brott mot mänskliga rättigheter.

Sverige behöver kärnvapen

Det är på tiden att vi återupptar frågan om svenska kärnvapen. För en invasionsmakt är det idag lika lätt att inta Sverige som det är att brotta ner en anorektiker. Armén klarar nätt och jämt lite vänsterkravaller i Rosengård…

Om vi bestyckar JAS 39 Gripen med taktiska kärnvapen kommer en invasionsmakt att tänka sig för två gånger innan dom anfaller. Vid ett angrepp med kemiska och biologiska stridsmedel utgör kärnstridsspetsar en utmärkt andrahandsslagkraft.

Självfallet behöver vi öka antalet soldater, oavsett om vi har kärnvapen eller ej. Tyvärr har vi en generation av tomhylsor pga den förrädiska 68-vänsterns sjuka idéer om att barn inte ska ha krigsleksaker. Avprogrammeringen kommer att ta tid, och därför är det angeläget att vi omedelbart utvecklar kärnvapen som komplement.