Scientologer på socialstyrelsen

Man häpnar över hur lättmanipulerade myndigheterna är. Nu har Socialstyrelsen placerat behandling med bensodiazepiner mot ångest på icke-göra-listan. Trots att det bevisligen fungerar. Det är helt uppenbart att scientologer och andra drogalarmister har ett finger med i spelet. Alarmisterna tror att folk blir beroende av allt, och tycker att det är viktigare att stoppa en handfull från att bli beroende än att låta en stor grupp få adekvat behandling. De finns till och med de som går så långt så att de vägrar ge sina diabetessjuka barn insulin.

Socialstyrelsen är korrupt!

Socialstyrelsen är ett av de mäktigaste organen i Sverige. Deras riktlinjer om medicin och sjukvård påverkar hundratusentals svenskars liv. Om regeringen rent hypotetiskt skulle genomföra så dramatiska nedskärningar att den svenska vårdkapaciteten minskade med tio procent skulle det bli enorma rubriker. Men om samma tio procent i stället skulle tvingas byta ut sin fungerande medicin mot något verkningslöst hade det varit tyst. Socialstyrelsen kan med andra ord påverka livssituationen för betydligt fler utan att stå till svars. Ur en landsförrädares synvinkel är det ett strategiskt val att infiltrera.

Men nu är det helt uppenbart att Socialstyrelsen är allvarligt korrupt. Enligt deras senaste diktat får inte läkare skriva ut mediciner som fungerar mot t ex ångest för att det skulle vara beroendeframkallande. Då dessa mediciner kraftigt förbättrar livskvaliteten för tusentals, minskar sjukfrånvaron och till stor del finansieras privat finns det inga rationella skäl till att förbjuda dom. De få som är ansvarslösa nog att bli beroende är en droppe i havet jämfört med dom som skulle behöva ta till alkohol och heroin i stället.

Att graden av korruption är hög är självklart, men vilka onda krafter är det som ligger bakom? Det finns goda skäl att misstänka scientologerna. Deras vilda konspirationsteorier om att psykiatrin ligger bakom 11 september är ökända vid det här laget.

Det finns en psykisk sjukdom som heter Münchhausens syndrom by Proxy. Det innebär att man skadar sitt barn för att få bekräftelse, t ex genom att inte ge insulin till ett barn som har diabetes. Inte ens de mest rabiata radikalfeministerna strider för att kvinnor med Münchhausens syndrom by Proxy ska få behålla vårdnaden. Varför låter man då Socialstyrelsen – för dina och mina skattepengar – agera likadant, fast mot andra mediciner?

Scientologiskt inflytande i psykvården?

Tänk dig att du brutit benet. I stället för behandling får du bara lite plåster. Kanske tänker du på Haiti när du hör detta. Men det är så funkar på vissa håll i den svenska psykvården. Patienter som lider av svår ångest och depression får KBT och uppmaningar om att “rycka upp” sig, och i stället för beprövad medicin som fungerar får man näst intill verkningslösa preparat som t ex Lergigan och Atarax. Dessa mediciner har utvecklats för behandling av allergi, men har biverkningar som i vissa fall kan lindra ångest. Att ge Lergigan mot svår ångest är som att behandla benbrott med plåster.

Den främsta förklaringen till den extremt höga dödstalet för jordbävningen i Haiti är bristen på adekvat behandling. På samma sätt har motståndet till adekvat behandling i den svenska psykiatrin skördat många liv. Historierna om kändisar som begått självmord är bara toppen på ett isberg. En överväldigande majoritet av alla deprimerade blir kraftigt förbättrade av SSRI-preparat. Det bästa är givetvis om det kombineras med regelbundna samtal och fungerande medicin mot ångest. Inte sällan handlar det om skillnaden mellan att inte komma upp ur sängen och att kunna arbeta.

Här i Sverige är det dock ingen jordbävning som raserat sjukvården. I stället handlar det om korruption i form av inflytande från en människofientlig ideologi. De mediciner som fungerar mot ångest stämplas som “beroendeframkallande”, och gamla uttjatade konspirationsteorier om “Big Pharma” används som argument mot SSRI-preparat. Propagandan går främst hem hos lågintelligenta som ser det som omoraliskt att behandla depression, kommunister som hatar alla “onda” kapitalistiska företag samt nationalsocialister som vill ha någon ny fräsch konspirationsteori som komplement till den judiska sammansvärjningen.

Vi har även tidigare sett korruption och åsiktsmonopol inom psykvården. Förut var det Eva Kärfve, kommunister och scientologer som förvägrade tusentals barn med autism och adhd att få medicinsk behandling. I stället skyllde de på att modern varit “kall”. Den sk “cold mother”-hypotesen är ett falsarium jämförbart med att förneka förintelsen eller påstå att kondomer sprider hiv/aids. Vill man vara snäll kan man jämföra det med den fysiska realismen i en medioker Hollywood-rulle.

Det är dags att vi avslöjar och utplånar korruptionen. Vi ska inte acceptera att någon tar sitt liv pga inadekvat behandling av depression eller tvingas sluta med insomningsmedel med katastrofalt allmäntillstånd som följd. Kostnaden för obehandlad depression och ångest är ofantligt stor, och betalas främst i form av psykiskt lidande hos de drabbade. Kostnaden för riktig medicin är en droppe i havet jämfört med enbart kostnaden för uteblivet arbete. Hur mycket av kostnaden tror ni de ansvariga står för?

Hjälper bistånd mot terrorism?

Tyvärr är det inte så enkelt att det bara är att ösa ut bistånd. I länder som präglas av planekonomi, kvinnoförtryck, kunskapsförakt och korruption hamnar pengarna bara i tyrannernas fickor, eller i ineffektiva prestigeprojekt. Dessutom är fattigdom i sig ingen grogrund för terrorism. Terrorister kan vara från vilken sk samhällsklass som helst. Kort sagt handlar det om att dom vill ha ett totalitärt samhälle, har en svartvit verklighetsuppfattning, och ofta en relativistisk kunskapssyn, där alla företeelser ska analyseras enligt deras totalitära samhällsmodell som saknar all realitet.
USA är som bekant en nagel i ögat på folk världen över som förespråkar ett totalitärt samhälle. Det finns åtskilliga grupper som gärna skulle kapa några plan, eller sprida ebola i tunnelbanan. Dock kräver en sådan operation omfattande resurser och planering, och är ytterst svåra att genomföra helt utan sponsring av någon regim. Och regimer är inte alltför glada att ha ett gäng ICBM emot sig.